OMI (Orthopedic Medicine International) är ett koncept som utvecklades under 1900-talet av den engelske ortopeden
James Cyriax och som spreds snabbt över hela världen. Metoden är erkänt skicklig på att, med riktade undersökningar och bedömningar, kunna fastställa vilket struktur/vävnad i rörelseapparaten som är skadad. Undersökningsmetodiken är så väl strukturerad så att en undersökning i Amerika ter sig exakt likadan som i Sverige. Detta gör att samstämmigheten är mycket likvärdig avseende diagnossättning oavsett var undersökningen görs. Utifrån detta kan sedan röntgen utfärdas om bedömningen är att skadan kan behöva en operativ åtgärd.
Behovet av röntgen är oftast inte nödvändig för att diagnos skall kunna ställas.

OMI är ett organspecifikt kunskapsområde som lämpar sig mycket väl för diagnossättning inom idrottsmedicin/skador och löper sidan om den ortopedkirurgiska, reumatologiska och neurologiska specialiteterna. Skador inom exempelvis idrott, ofta smärtsamma och belastningsrelaterade, som kommer från senor, ligament, leder och ledkapslar och där ortopedkirurgisk, reumatologisk och neurologisk diagnostik har svårt att fastställa vilken vävnadsskada att behandla, utgör enligt Socialstyrelsens rapport 1994:4 omkring 96% av alla smärttillstånd som kan komma från rörelseapparaten.

OMI lämpar sig inte väl för att behandla och diagnostisera generella smärttillstånd.

OMI har således till uppgift att vara en del inom ortopedin där diagnostik och behandling sker och där det inte krävs kirurgisk, reumatologis, onkologisk eller neurologisk behandling. Behandlingarna som utförs är olika former
av rehab- och manuellbehandling, medicinering och injektioner där de senare utförs av läkare.